vänta och se....
Jag är alltid dålig på att skriva när livet inte riktigt är på rätt köl men nu tänkte jag ändå göra ett försök. Jag känner mej mycket frustrerad över att saker inte är som jag vill, det känns ju både egotrippat och småaktigt för mitt liv är väldig bra som det är, men det känns som om livet går lite motvalls.
Det känns framförallt med mina egna hästar, jag brukar då tänka att det är något ska jag lära mig och svaret kommer när jag är mogen, men tar det väldigt lång tid och frågorna hopar sig och då även på andra fronter i livet. Det är som jag går och väntar på något men jag har ingen aning om vad.
Tittar jag på fakta så går det bra, det går iallafall inte dåligt. Känslan är däremot inte så bra så det är klart jag undrar.
Jag brukar ta till alla möjliga och omöjliga medel för att få en lösning ibland kan det bli väldigt flummigt, men denna gång så inte....
Det enda svaret jag har är att vänta och se, tids nog så får jag veta... vart har jag hört de någonstans :-)
I dag har jag iallafall haft hela vår stora familj med alla ungar under mina vingar, inte samlade alla på samma plats men jag har träffat alla och jag känner mej så rik....Tack för att ni finns.